En miljöminister som glömde att kärnkraften är farlig. På besök i
Oskarshamn på SKB:s provanläggning för eventuellt slutförvar.
Foto: Curt-Robert Lundqvist
Jag sitter just nu på tåg efter att ha varit och tittat på 4000 bränslestavar i en bassäng för högaktivt men uttjänt kärnbränsle i Oskarshamn på SKB: s anläggning vid Oskarshamns kärnkraftverk. En bisarr upplevelse och det är inte utan att man kan undra vad som rörde sig i huvudet på dem som en gång fattade beslut att bygga kärnkraft utan att ha en aning om hur det uttjänta bränslet skulle slutförvaras. Det vet vi inte ännu. SKB: s tekniker hoppas de funnit en slutlig lösning. Vi får se.
Om jag var miljöminister skulle jag se till att det aldrig mer byggdes några kärnkraftverk i Sverige. För det första har vi överskott på el och behöver dem inte. För det andra (och första egentligen också) är hanteringen farlig från början till slut. Från uranbrytning till reaktordrift. Från reaktordrift till slutförvaring. I 100 000 år! Tala om att trygga världen för barn och barnbarn.
Som EU: s miljökommissionär skulle jag ge järnet för att övertyga också andra länder inom EU om att kärnkraft hör till historien och inte framtiden. Förutom att visa EU att Sverige kan gå före i klimatarbete skulle jag jobba och lobba på alla sätt för att stoppa utfiskningen av haven – inom EU såväl som utanför EU. Det sanslösa är ju att EU sluter avtal med fattiga länder och fiskar upp deras kustnära fisk med vårt moderna(??) industrifiske. Vi borde skämmas.